14:17 | April 14, 2016

COMMENT

svar på tal (:

Uncategorized

Vill bara säga tack snälla igen för alla som lämnat superfina kommentarer om serien, betyder jättemycket!

Tänkte svara på en kommentar som jag fick, känns viktigt att förklara hur jag tänker.

Sen jag kom hem från Kambodja har jag absolut sett över hur jag lever mitt liv, jag har dragit ner på min shopping rejält och shopping för mig är inte längre ett nöje. För att jag har träffat de människor som jag har träffat och upplevt saker som helt enkelt gör att shopping inte känns som en fritidsaktivitet. Eftersom att jag alltid älskat mode och kläder så tyckte jag att det var väldigt svårt att bestämma hur jag skulle ta ställning till det när jag kom hem. Men tillsammans med Sarah och produktionsbolaget och andra ja pratat med så bestämde jag mig helt enkelt för att dra ner på alla kläd-samarbeten som jag tycker är onödiga och som jag absolut inte ville ha. Idag har jag bara ett fåtal kvar, men de är med dom som jag tycker är viktigast.

I kommentaren så står det också “Eller rent av sluta blogga för att sluta hälla bensin på den redan brinnande konsumtions-elden?” men nej, det tänker jag inte göra. För vad spelar de då för roll om jag åkte till Kambodja och upplevde allt om jag inte skulle kunna dela det med er? Det känns viktigast för mig nu, att kunna berätta de jag såg och att vi tillsammans försöker sätta press på de stora klädjättarna. Inte sluta blogga och dra mig tillbaka, då skulle allt vara förgäves.

Sen tänkte ja avsluta med att svara på sista delen av kommentaren, jag är inte jättepersonlig i min blogg i vanliga fall. Jag gillar att ta bilder och dela det här, sen skriver jag oftast inte jättemycket. Bara för att jag inte skriver om min familj och mina vänner här, betyder det inte att det inte är en stor del av mitt liv. Bara en del av mitt liv som jag väljer att hålla för mig själv helt enkelt :)

Skärmavbild 2016-04-14 kl. 14.07.33

20:05 | April 13, 2016

sweatshop

därför gråter jag

Uncategorized

Äntligen äntligen kan ni får ta del av det som vi upplevde i Kambodja. Jag har längtat så extremt mycket efter att få berätta om hur det var, och min upplevelse. Ni som ännu inte tittat på de tre avsnitten som finns ute kan kolla på dom HÄR .

vill också passa på att tacka alla fina som hört av sig och tycker att serien var bra och att ni blev berörda, betyder oerhört mycket för mig.

Jag var i Kambodja i november tillsammans med Aftonbladet för att spela in deras nya serie sweatshop. Jag visste bara att vi skulle undersöka klädindustrin och tyckte att de lät intressant. Hade varken läst på eller va speciellt insatt. Chocken blev total när ja helt plötsligt fann mig själv jobba i en fabrik hela dagarna, sov hos en textilarbetare, hade inget el eller vatten, hade lika lite pengar som dem att försöka laga en middag på, sov på träplankor och allt annat som hör till deras vardag.

Första dagarna var jag så arg. Så arg på produktionsteamet, hur kunde dom låta oss leva såhär? Jag hade inte ätit ordentligt på 2 dagar och inte heller sovit. Tyckte att de va det sämsta beslutet jag tagit, att åka till Kambodja för den här serien. Men ilskan avtog ju mer jag förstod problemet. Vem var jag att tro att jag skulle särbehandlas? Varför förväntade jag mig att jag skulle få fin mat, ordentlig säng, el och vatten? Det var då muren mellan de som hade varit “vi” och “dom” revs ner. De va då ja förstod att människorna i Kambodja är PRECIS som oss. Tjejerna jag träffade gillar att fläta håret, dansa och snacka killar. Precis som vilka tonårstjejer som helst. Förutom en sak. Dom har ingen framtid. Dom har inget att se fram emot, för livet erbjuder dem absolut ingenting. Dom jobbar dag och natt från den dagen dom fyllt 18 för att försöka överleva på den pyttelön som fabriksägarna förser dem med. Dom kan varken äta sig mätta, betala hyran eller gå i skolan. Än mindre kan dom spara.

Just de, spara. Dom har alltså ingen chans i världen att förändra sin situation. För dom kommer aldrig komma någonstans. När jag insåg de här nere i Kambodja blev jag först så förtvivlad. Det var då jag började gråta. Jag grät för att jag skämdes över att vara produkten av deras lidande. Jag grät för att jag kände mig så extremt maktlös. Jag grät för att jag själv konsumerar så extremt mycket kläder, och jag grät för att jag insåg att textilarbetarna i Kambodja lägger ner sina liv för att vi ska kunna klä oss trendigt.

Det här är verkligen ett stort problem som vi alla har ansvar att lösa.

Sweatshop2_151119-05645

Skärmavbild 2016-04-13 kl. 19.23.32

Sweatshop2_151119-05654

Sweatshop2_151119-05595

14:27 | April 9, 2016

09.04.16

saturday

Uncategorized

Outfit som jag och Ellen fotade igår, top och kjol från Ivy Revel, skor från Louboutin och väska från Chiquelle. Vi hade sån sinnes tur med vädret igår, de va sol precis när vi skulle fota. Men de va superfuktigt i luften så mitt hår började leva sitt egna liv haha. Ha en fin lördag :)

_MG_3048

_MG_3008

_MG_3067

_MG_3088

_MG_3056

Foto: Ellen Waldton

14:10 | April 8, 2016

new black

mountain

Uncategorized

Är helt kär i New Blacks berg-tights, sååå finaaa. Vaknade idag vid 10 och har precis varit ute och fotat en ny outfit med fina Ellen, de spöregnade när jag gick till tunnelbanan men precis när vi skulle fota så blev de sooool. Sen direkt efter började de regna igen haha, så hade verkligen tur med vädret idag. Nu sitter jag på kontoret och ska strax springa förbi Aftonbladet och fixa lite med de sista inför Sweatshop premiären som är på Tisdag. Har knappt berättat något om Sweatshop, men ni ska få veta allt när serien kommer ut :)

IMG_9162

IMG_9195

IMG_9192

14:38 | April 6, 2016

official

gallery

Uncategorized

Åh vilken regnig dag, springer runt på möten i sthlm och de blåser och regnar sååå mycket. Ser ut som en blöt katt haha :( Tog lite bilder igår på favvo kepsen från Official och tröja från New Black. Nu ska ja fortsätta frysa på stan haha, ska försöka göra mig iordning tills ikväll, ska på middag med Tommy Hilfiger, blir kuuuuul.

IMG_9212

PicMonkey Collage